Har jag äntligen lyckats glömma?

(kent= Järnspöken)

En film som Alla borde se är Simon Birch. Den filmen är den mäst underbara jag någonsin sett. Se den! Även om jag inte är troende så handlar den inte alls om massa troende pladder. Den är tung.
En annan sak som är tung är att tänka på studenten -det är inte långt kvar nu. Och jag är så glad att jag ska få dela den med mina vänner i SP05c Kultur/Litteratur.
Jag läser en bok, där huvudpersonen precis tagit studenten. Det kapittlet fick jag läsa mer än en gång, närmare tre! Medans jag läste tänkte jag på hur det kommer vara att ta studenten, balen. Min själ blev varm :) Tänk när man springer ut ifrån det gamla och emot det nya, Det främmande. The unknown. Skrämande. Den dagen kommer jag att tillbringa med mina närmaste och många tårar kommer flöda ner för ett par blossande röda kinder. Men tänk om det händer något på vägen? Tänk om man inte når dit. Jag vet att min mamma hoppade av skolan tidigt. Ändå har hon klarat sig grymt bra. Att ta studenten är en av dom finsate minnena i livet säger som redan har tagit den. Min bror tog den för två årsedan, Det var kul att se någon så lycklig. Och jag unnade honom det värkligen.
Imorgon är det första december, helt galet. Det är inget snö ute, inte alls så kallt det ska vara. Ändå beger båda jag och Therese oss ut på Julklapps färd. Mys.
På kvällen skall jag på Liseberg med min familj. Mys det med. Detta skall bli den mysigaste helgen. Jag välkomnar där med Julen i Sverige.



(kommer aldrig lyckas glömma.)

Rebecka

. Palla .

The least you kan do is to say you'r sorry.

(The least you kan do=Phill Collins)

Lördag kväll.
Vid två tiden sitter jag på bussen för att på Korsvägen i centrala Göteborg träffa Emma. Med regnet piskandes i ansiktet går vi till Bergakungens biograf. Utanför möter vi Ranghild, Miranda & hennes lillebror, som sedan sprang iväg med sin rosa mössa. Efter några minuter kommer Alecks & Hanna springade. Alecks springer in och ställer sig i den längsta kön. väl framme vid kassan hämtar vi sju biljetter till Marie Antionette. Ulrika har inte kommit än. Paniken kryper. Fem minuter innan filmen börjar springer en stressad Ulrika in i Bergakungens biograf! Denna filmen var sagolik, ordet sagolik stämmer in på denna film mer än något annat ord. Vi blev visserligen lite smått missnöjda med slutet.

Topp tre:

1. Svensken var bra!
2. Låtarna var bättre!
3. Klänningarna var bäst!

Miranda, Ranghild & Ulrika lämnar oss vid busshållplatsen. På spårvagnen lämnar jag & Alecks Emma & Hanna. Där vår resa fortsätter mot our loved Mölndal. Väl i Mölndal väntar Hemköp med öppna armar för mig och Alexandra Wahlgren. Vårat nästa offer bli två tidningar som får ett hemskt öde, Med tanke på vad vinden gjorde med Alecks's tidning. Hemma väntas en slapp kväll, med tanke på att min bror Peter skall få besök klockan åtta nästa morgon, vilket jag inte ser fram emot. Ni som vet om Chalmers nollning, Aspirering är. Ni vet att det inte kommer bli en mild morgon för familjen Petersson. Tio stycken ifrån HnollK beräknas komma och äta frukost här. Jag lever i skräck fram tills dess.
Imorgon beger jag och David oss till Kungsbacka för att titta på våran Emelie för en uppvisning med Team Spirit (team åkning) Detta är en sport som Emelie lägger ner mycket tid och energi för. Varken jag eller David har tagit oss tid till att titta på våran vän som dessutom är delad Kapten i laget. Jag ser grymt mycket framemot det, och jag är säker på att jag kommer gå därifrån med näsan högt i väderet för att Emelie är grym.

Rebecka

(Tjeckien förra året, Emelie till höger)

Welcome to my life!

(=Simple Plan)

I dont wanna wake up one day, and found out its to late to do all the things i wanna do

Onsdag, simmning i skolan.
Klassen gick igår på trampolinen på Åby badet. Rödsprängda ögon, klor överallt! Barn skriker någon tappar byxorna, simmar in i gammla sur gubbar, kramp i fötter En galet rolig dag på Åby badet.
Jag gillar att simma. Man ägnar sin fulla konstentration på att få ihop alla avancerade rörelser i den stora basägen. När det blir alltför jobbigt klagar man en stund, sen känns det bra igen. Ibland skriker man Kurre till Emlie, ibland simmar man in i Anders som sedan simmar ikapp en under vattnet, ibland är det så tyst att man måste skrika Kurre igen. Sen är det färdigt simmat. Livräddningen klarade man galant. Nu är kroppen helt slut, ändå hoppar du och leker med dom andra barnen. Rebecka gillar dom andra barnen.


I söndags var det till en början en riktig söndags dag:

1. For iväg till stan, som varge söndag. För att plugga
2. Kom hem. Tillbringade dagen med en fin kombination av film, dator, telefon, familjen.
3. Sprang den grymt långa vägen hem till Lisa, Tog kanske ngn minut.
   Väl hemma hos Lisa satt hon vid msn och var almänt ososial. Jag tog beslutet att inte vara bätte än henne. Jag la mig i hennes säng och sjöng singstar- All alone.
   Hennes föräldrar kom hem. Mamma Lisa frågade omm Lisa hade städat sitt rum. Till svar fick Mamma Lisa "typ". Dom försvänn ut genom dörren. Var inte chockad när jag skkriver att jag började hecktiskt städa flickans rum. När det såg lovade ut kom flickan Lisa tillbaka. Sa att jag var söt, och satte sig vid datorn. Jag öppna garderoben. Vilket jag inte skulle ha gjort om jag visste bättre. Jag fick alla hennes kläder över mig. En & annan bok, klocka, väska, korg, blomma, fläkt i huvudet. Perfiktionisst som jag är, påbörjade ett stort projekt. Efter många skratt var mitt projekt klart halv nio. Vi hittade ett par tajts som är/var hennes systers som hon gjort sönder på fyllan. Dessvärre bor syster Sofi i Karlstad. Med mina kläder jag hittat som är mina, sprang jag hem.
4. Ägnade störta delen av kvällen i Telefon med Emma <3
5. Klippte min bror.
6. Kollade på ett avsnitt av O.C.

Den dagen bestämde jag detssutom att jag aldrig skall känna att jag inte förkännar det jag inte kan få.

Rebecka

It's a story about a boy who became a man by becoming a bear.

(lam titel, men den betyder mycket. Många fina minnen. Många hemska. Alla sorgliga. ; Brother bear)

Följade stycker är skrivet av en sida från Rebecka som inte syns för omvärlden. Så ta din tid.
.

Vad Händer när man inte längre tror på sig själv? Var finns handen som skall hålla en varm genom livet? Handen som Hanna hade som sin röda tråd genom en uppstatts i svenskan.

Om att berätta om sitt privat liv, om vad man gör på dagarna, vad du åt till frukost, i en blogg på interett där vem som hälst kan läsa, tycker många är dumt. Jag gör det för att inte tappa fokus. Min kudd-dagbok som jag kallar det (dagboken du sover med under huvudkudden, som ingen annan än du själv få läsa, den du skriver dem djupast hemligheterna i.)Den består inte längre utav meningar och text som hänger ihop. Nu är det bara ord, ord som . som . bara är i en bok. En omgjord bok, under allt jag har klistrat på den förtår man inte en mening i den. Tänk när det inte längre är ord, när det bara är bokstäver.

.

Vackra stunder i livet.


Med tanke på att jag sitter vid brors dator, hittade jag myckr tintessant. Bilder på mig som jag inte ens ahr i min egna dator. Minnen som ar suddats ut. Minnen jag gräver fram. Minnen som berör.

/2005

Rebecka

Kent - Järnspöken

Dom brände ner grönan och skolan står där ensam nu Cykelställen står tomma än, trots att loven är slut Dom fäller kastanjeträden i allén framför skolgården Och jag rör mig tyst hör inte hemma här, jag är vålnaden.

Jag vet inte varför, men kanske är det därför jag minns det så väl Dina stora ögon, dina bruna händer, dina vassa knän.Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar Var det dig jag såg, dig jag svor att aldrig glömma .

Dom gräver i parken och frosten i marken ,blir ett försvar Och vid hörnet av kyrkan där järnvägen går, har dom spärrat av.Någon ligger i gräset, med frostiga kläder, så stilla och vit Och blåljusen blinkar, tänk vad man kan göra med en liten kniv.Och jag vet inte varför men jag återvänder alltid hit Det var väl något vi gjorde, något vi sa här som förändrade mitt liv.

Var det dig jag såg, som en skugga ur mina drömmar Var det dig jag såg Dig jag svor att aldrig glömma Var det dig jag såg som ett spöke från döda drömmar Var det dig jag såg Har jag äntligen lyckats glömma?

Rebecka