Jag heter som sagt Rebecka. Jag trivs att vara med mina vänner & min nalle! Min väckarklocka är orange! Jag är Vild!

Friday, November 10, 2006

It's a story about a boy who became a man by becoming a bear.

(lam titel, men den betyder mycket. Många fina minnen. Många hemska. Alla sorgliga. ; Brother bear)

Följade stycker är skrivet av en sida från Rebecka som inte syns för omvärlden. Så ta din tid.
.

Vad Händer när man inte längre tror på sig själv? Var finns handen som skall hålla en varm genom livet? Handen som Hanna hade som sin röda tråd genom en uppstatts i svenskan.

Om att berätta om sitt privat liv, om vad man gör på dagarna, vad du åt till frukost, i en blogg på interett där vem som hälst kan läsa, tycker många är dumt. Jag gör det för att inte tappa fokus. Min kudd-dagbok som jag kallar det (dagboken du sover med under huvudkudden, som ingen annan än du själv få läsa, den du skriver dem djupast hemligheterna i.)Den består inte längre utav meningar och text som hänger ihop. Nu är det bara ord, ord som . som . bara är i en bok. En omgjord bok, under allt jag har klistrat på den förtår man inte en mening i den. Tänk när det inte längre är ord, när det bara är bokstäver.

.

Vackra stunder i livet.


Med tanke på att jag sitter vid brors dator, hittade jag myckr tintessant. Bilder på mig som jag inte ens ahr i min egna dator. Minnen som ar suddats ut. Minnen jag gräver fram. Minnen som berör.

/2005

Rebecka

0 Comments:

Post a Comment

<< Home